Vad är den politiska klassen? Varför existerar den?

I det 41:a avsnittet av podden Magister (2016-08-20), samtalar Johannes Nilsson och K Svensson med vänsteraktivisten och journalisten Kim Fredriksson. Fredriksson driver sajten aktuelltfokus.se, som han kallar för vänsterns Avpixlat. Samtalet i podden handlar om det samtida politiska klimatet, bl.a. om hur konflikter om invandring gynnar olika främlingsfientliga partier runtom i Europa. I samband med detta undrar Svensson: “vilken fråga skulle kunna vara vänsterns invandrarfråga?”. Fredriksson svarar att “vi måste titta på korruptionen i Sverige i dag”. Svensson håller med och konstaterar att vänstern inte lyckats göra korruptionsfrågan potent (33:48-34:21).

Det här inlägget syftar till att underbygga påståendet att det offentliga livet i Sverige i dag genomsyras av korruption. Först kommer en sammanfattning av resonemang om relationen mellan korruption och den svenska offentlighetens form, som sociologen Apostolis Papakostas för i sin bok Misstro, tillit, korruption (2009). Sedan kommer några kommentarer.

Korruption

Ordet korrupt betecknar en egenskap i en social enhet av minst tre relaterade individer: två som genomför ett regelvidrigt utbyte och en tredje som förlorar på att så sker.

I kapitlet Tillit, korruption och samhällsorganisation gör Papakostas (2009, s.117-137) en distinktion mellan 1) iögonfallande korruption; och 2) sofistikerad korruption. Han fastslår att den förra formen “äger rum i gränssnittet mellan organisationer och allmänheten” (som när en tulltjänsteman tar emot pengar för att släppa en cigarettsmugglare över statsgränsen); och att den senare formen – vilken är den han i kapitlet söker avtäcka förutsättningarna för – i regel äger rum i utbyten mellan företrädare för olika organisationer, från olika offentliga sfärer.

Åtskilda sfärer

I en modern stat går det offentliga livet att indela i tre olika sfärer: stat, näringsliv och politik. Staten utgörs av myndigheter som sysslar med att tillämpa lagar och regler, näringslivet av företag som ägnar sig åt ekonomiskt utbyte, och den politiska sfären av partier vars existensberättiganden är att representera olika samhällsgruppers ekonomiska och kulturella intressen.

Mellan år 1870 och 1980 ungefär, var ovannämnda sfärer i Sverige nästan helt åtskilda. Dessutom var de organisationer som utgjorde respektive sfär i regel så pass stora att de själva kunde tillhandahålla de stödfunktioner som varje organisation behöver för att upprätthålla sin kärnverksamhet[1].

Sfärernas åtskildhet och organisationernas självtillräcklighet innebar att utbyten mellan organisationer var ovanliga och därmed blev synliga när de väl ägde rum. Att i personligt syfte utnyttja det relativt stora handlingsutrymme och den relativa avsaknad av internkontroll som definierar positionerna högst upp i varje formell organisations beslutshierarki, var därmed förbundet med stora risker för positionernas innehavare, och förebyggde på så sätt korruption: “Den sociala differentieringen [mellan sfärer] och de tydliga organisationsgränserna som den medförde, fungerade […] som en kontrollmekanism ingjuten i samhällsstrukturen” (Papakostas 2009, s.133).

New Public Management

Den svenska statens utveckling sedan 1980-talet utmärks av två drag. Det ena är decentralisering och består i att stora organisationers enheter bryts ut och bildar egna mindre organisationer, som var och en renodlar skötseln av ett specifikt verksamhetsområde. Det andra kan benämnas marknadisering, och består i att framförallt statliga myndigheter, genom vagt formulerade verksamhetsmål, och grova mått på måluppfyllelse, förmås agera som företag på en marknad, dvs. konkurrera sinsemellan och med privata företag om medel för att hålla igång sin verksamhet[2].

Decentraliseringen och marknadiseringen, vilka utgör essensen i det som brukar kallas New Public Management, har ökat handlingsutrymmet för positionsinnehavarna högst uppe i offentliga organisationer. Förutom att de regler, som förr begränsade dessa chefers handlingsutrymme, i dag är ersatta av vaga verksamhetsmål[3], måste varje chef numera dessutom, för att upprätthålla sin organisations kärnverksamhet, med tillbörlig handlingsfrihet hantera en massa utbytesrelationer till andra organisationers chefer.

Personliga kontaktnätverk

Baserat på erfarenheter som många av oss delar, av att på arbetet möta kolleger som sedan blir ens vänner utanför arbetet – med allt vad detta innebär i termer av informella tjänster och gentjänster, kan vi utgå från att de chefer från olika organisationer och sfärer, som i dag har till arbetsuppgift att interagera och sluta avtal med varandra, också de blir vänner. På stommen av formella relationer mellan organisationer, bildas alltså ett personligt kontaktnätverk mellan relationernas förvaltare.

Personliga kontaktnätverk förmedlar sina medlemmar resurser som arbetstillfällen och information (på basis av vilken ekonomiska beslut kan fattas). Det faktum att cheferna i olika offentliga sfärers organisationer tillsammans bildar ett sådant nätverk, gör var och en av dem efterfrågade av framförallt företag i näringslivet[4].

Sammanfattande kommentarer

Genom möjliga och faktiska byten mellan chefspositioner inom politiska partier/församlingar, myndigheter och företag, upplöses gränserna mellan dessa  organisationers olika sfärer. Gränsupplösningen påskyndar och påskyndas av en annan gränsupplösning – den mellan informellt (personlig roll) och formellt (offentlig roll)[5].

De gamla gränsernas upplösning är samtidigt framträdandet av en annan. Det handlar om gränsen mellan de olika offentliga organisationernas ägare (företagens aktiesparare, statens skattebetalare, partiernas medlemmar) och deras ledningar (VD:ar, generalsekreterare, partieliter). I och med identifieringen av denna gräns, finner man ett argument för att de organisationsledare som, i stället för att försöka återupprätta de gamla, korruptionsförebyggande gränserna mellan offentlighetens sfärer, med själviska handlingar[6] bidrar till deras upplösning, förtjänar att möta moralistisk ilska från den majoritet organisationsmedlemmar som förlorar på att så sker.

Ledarna inom den svenska offentlighetens organisationer möter i dag helt enkelt en massa motiv till att sluta handla i sina organisationers bästa. De av dem som ger efter bildar det jag vill kalla den politiska klassen[7].

Misstro och tillit

Förutom korruption handlar Papakostas bok om tillit. Enkätundersökningar brukar visa att skandinaver i större utsträckning än människor från jämförbara regioner håller med om påståendet att det går att lita på de flesta människor. Papakostas kritiserar de teorier som söker förklara varierande tillitsnivåer med referens till kulturell tradition (t.ex. Robert Putnams och Francis Fukuyamas). Först påpekar han att alla människor i grunden misstror andra – en självklarhet som t.ex. kommer till uttryck i att vi låser ytterdörren när vi går hemifrån. Sedan föreslår han att anledningen till att skandinaven säger sig lita på de flesta människor, dvs. människor hon i regel inte har personlig kunskap om, i stället är att hon litar på de opersonliga sammanhang (av incitament- och kontrollstrukturer) som hon till vardags möter främmande människor i. Hon litar t.ex. inte på läraren på basis av kunskap om hans personliga egenskaper, utan på basis av kunskap om de formella organisationer som utbildat och anställt honom. Organisationers incitament- och kontrollstrukturer är mekanismer som tjänar till att omvandla vår grundläggande misstro gentemot andra till tillit.

Men vad händer om organisationerna är opålitliga? Om det sätt som de sedan NPM är formade att fungera på, hela tiden uppmuntrar karriärlystenhet, och dessutom möjliggör för den karriärlystne “att fläta samman flera disparata [organisatoriska] intressen och roller” (Papakostas 2009, s.128)?[8]

P.g.a. de gränsupplösningar som jag i detta inlägg beskriver, är det för de flesta av oss inte längre rationellt att blint lita på offentlighetens organisationer. Nästa veckas inlägg handlar om hur man inom borgerligheten förfasas över skeptiker och försöker stigmatisera dem.

Fotnoter

[1] Som exempel kan man tänka på hur en organisation som SJ under mitten av 1900-talet själv sörjde för den banskötsel, tågreparation, tågstädning, administration etc., som behövdes för att själva tågtrafiken skulle fungera (Nyberg 2011).

[2] I dag är SJ inte en myndighet, utan ett statsägt aktiebolag, och dess stödfunktioner utförs av olika privatägda och offentligt ägda företag (Nyberg 2011).

[3] Målen för dagens SJ AB är uppdelade på en affärsidé: “effektivt och miljövänligt resande”, en vision: “alla vill ta tåget”, och en uppsättning “kärnvärden”: “framåtanda, omtanke och ansvar” (SJ 2012, s.7).

[4] Det som t.ex. skedde när f.d. socialminister Göran Hägglund, och f.d. sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt, häromåret tog jobb på den privata vårdkoncernen Aleris (se Expressen 2015-08-20), var att förmånliga anställningar byttes mot information och personliga kontakter till ledare inom sfärerna stat och politik. Det ligger också nära till hands att se på Hägglunds och Reinfeldts lagbyten som belöningar för de avregleringar och privatiseringar av vårdsektorn som de under sin tid som förtroendevalda genomförde och/eller värnade; och som ett implicit löfte om en lika lönsam karriärväg åt dem av deras f.d. kolleger i riksdagen och landstinget som skulle kunna tänka sig att, på samma sätt som Hägglund och Reinfeldt, hjälpa framtida arbetsgivare i näringslivet att göra privata vinster på kollektiva förluster.

Ett annat exempel på detta slags mellansfärliga utbyte är Lars Arrhenius, f.d. Barn- och elevombud på Skolinspektionen, som numera jobbar på antimobbningsorganisationen Friends – en organisation som i teorin är en stiftelse, men i praktiken fungerar som ett vinstdrivet företag. (Lyssna på Della Sport 2016-06-20, 18:40–29:20; 42:30–53:18, och läs sedan SR 2016-06-28, för en illustration av hur okritiskt public service förhållit sig till denna situation.)

[5] Sättet varpå offentliga personer som Göran Hägglund och Filippa Reinfeldt hela tiden försöker visa oss sina personliga sidor i olika trygga mediala rum (Värvet, DN Lördag, På spåret) är ett symptom på detta.

[6] Handlingar som i regel alltså samtidigt befordrar näringslivets resursplundring av staten.

[7] Politisk eftersom den på ett sofistikerat sätt låter olika organisationers och samhällsgruppers intressen kollapsa i sitt eget. Det går nog att komma på bättre uttryck. Huvudsaken är att vilka helst synonymer som används, används för att ringa in eftergivna organisationsledare i ett “dom”.

[8] Som exempel kan man tänka på hur den biomedicinska forskarvärldens samtida funktionssätt möjliggjorde för Paulo Macchiarini att positionera sig i mitten av ett nätverk som överskred gränserna mellan organisationerna KI, KS, Vetenskapsrådet, Landspitali University Hospital på Island, Krasnodar Clinical Hospital i Ryssland, Harvard Bioscience, The Lancet, m.fl., och på så sätt spela ut organisationernas kontroller mot varandra. (“Macchiarini är pålitlig, han är ju underkastad KI:s internkontroll”, tänkte cheferna på Krasnodar och Landspitali; “Macchiarini är pålitlig, han är ju underkastad Vetenskapsrådets och The Lancets referentgranskningar”, tänkte cheferna på KI, osv.)

Referenslista

Della Sport (2016-06-20). Friends affärsidé (kanske). På: http://podtail.com/podcast/della-sport/166-friends-affarside-kanske/

Expressen (2015-08-20) Göran Hägglund går till privat vårdbolag. På: http://www.expressen.se/nyheter/politik/goran-hagglund-gar-till-privat-vardbolag/

Magister (2016-08-20). Vänsterns Avpixlat. På: https://soundcloud.com/johannes-nilsson-1/avsnitt-41-vansterns-avpixlat

Nyberg, Mikael (2011). Det stora tågrånet. Stockholm: Karneval förlag

Papakostas, Apostolis (2009). Misstro, tillit, korruption – och det offentligas civilisering. Lund: Studentlitteratur

SJ (2012). Årsredovisning och hållbarhetsredovisning. På: https://www.sj.se/content/dam/Beta/pdf/Års-och-hållbarhetsredovisningar/SJ_Ars-och_hallbarhetsredovisning_2012.pdf

SR (2016-06-28). Mobbningen kostar samhället miljarder. På: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6462615

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s