Etablissemangets självtillit

“Sverigedemokrater litar mindre på andra”. Så lyder rubriken på en DN-artikel från i våras (2016-03-09). Artikeln är ett referat av en “unik forskningsrapport”, som handlar om “hur värderingar, människosyn och andra psykologiska faktorer påverkar hur svenskar röstar”.

Enligt de forskningsresultat som lyfts fram i DN, “har svenskar i allmänhet ganska stor tillit till andra människor”. “[M]en”, får läsaren veta, “ett partis sympatisörer bryter av mot den bilden och sticker ut”.

“Av vår rapport framgår att sverigedemokrater som grupp har en lägre grad av tillit till människor i allmänhet, till politiker och till riksdagen. De tycker inte heller att det är lika viktigt att leva i en demokrati som andra partiers väljare, säger Maria Sandgren” till DN:s Thomas Lerner.

Sandgren är lektor i psykologi på Södertörns högskola, och har lett arbetet med rapporten. Vid sin sida har hon haft Henry Montgomery, professor emeritus i psykologi på Stockholms universitet. Så här uttalar sig Montgomery om forskningsresultaten:

“De som föredrar Sverigedemokraterna har som grupp en restriktiv syn på flyktingar och är mer främlingsfientliga. Kanske finns det en rasistisk syn hos en del av partiets sympatisörer, men grundbulten är ändå en negativ människosyn och en bristande tillit till andra.”

Forskningsrapporten

Jag har läst forskningsrapporten i fråga. Nedan beskriver jag först hur forskarna har gått tillväga för att producera de resultat som presenteras i DN. Sedan pekar jag ut de mest uppenbara av den överväldigande mångfald brister som genomsyrar Sandgrens och Montgomerys tillvägagångssätt, och som omintetgör det intellektuella värdet av deras resultat.

Rapporten heter Varför röstar vi som vi gör? och ingår i ett större forskningsprojekt med inriktningen psykologi och politik. Projektets uttalade syfte är “att gå ett steg bakom ställningstaganden i olika aktuella politiska frågor och söka efter mer djupliggande förklaringsfaktorer till människors partisympatier”.

Med “djupliggande förklaringsfaktorer” menar forskarna “tillit till människor och politiker, demokratisyn, livstillfredsställelse, människosyn, föreställningar om etnicitet, syn på livet och samhället, basala värderingar och politiska värderingar.”

Enkätundersökningen

För att undersöka hur “tillit till människor och politiker” förhåller sig till partisympati, bad forskarna ett urval av röstberättigade svenskar svara hur mycket, på en skala mellan 1 och 10, de höll med om påståenden som sa: 1) att det går att lita på människor i allmänhet; 2) att det går att lita på riksdagen; 3) att det går att lita på politiker. Sedan räknade forskarna ut genomsnittspoäng för respektive partis sympatisörer och gjorde jämförelser.

Vid undersökningen av samband mellan “människosyn” och partisympati, bestämde Sandgren och Montgomery att den som höll med om påståenden som “Människor borde alltid älskas, eftersom de vill och behöver bli älskade”, och “Människor är innerst inne goda”, hade en humanistisk människosyn, och att den som inte höll med hade en normatisvistisk människosyn.

För att undersöka hur “föreställningar om etnicitet” förhåller sig till partisympati, bad forskarna bl.a. sina respondenter ange hur mycket, på en skala mellan 1 och 5, begreppet “Genuint svensk medborgare” överensstämmer med påståenden som “Att man är född i Sverige” och “Att man pratar svenska helt utan brytning”.

Resultaten

Som nämns i DN-artikeln kom Sandgren och Montgomery fram till att “SD-sympatisörer […] kan sägas skilja sig kvalitativt från andra sympatisörer genom att de avviker framför allt med avseende på tillit, människosyn och en exkluderande syn på svenskhet” (Montgomery, Sandgren, Gustafsson & Dimdins 2016, s.31).

Min kritik

Nu vill jag fråga Sandgren och Montgomery: Hur kan ni påstå att grad av tillit till människor i allmänhet, riksdagen och politiker förklarar varför vissa röstar på SD och andra inte? SD är ju ett parti som säger rakt ut att bara vissa kategorier av människor går att lita på, och att det politiska etablissemanget är korrupt.

Och vidare, varför skulle en SD-sympatisör hålla med om utopisk-liberalt flum som “Människor är innerst inne goda”? Att sådant som godhet skulle vara en universell mänsklig egenskap, snarare än avhängig medlemskap i en partikulär kultur, motsäger ju omedelbart den idé SD företräder.

Slutligen, hur kan ni påstå att “en exkluderande syn på svenskhet” förklarar varför vissa personer sympatiserar med SD? Också det ligger ju (uppenbarligen!) i partisympatins natur.

En förenklande sammanfattning av min kritik, i förhoppning om att till och med ni, Maria Sandgren och Henry Montgomery, ska förstå vilket intellektuellt haveri er forskningsrapport är:

  • Att be SD-sympatisören ta ställning till era tillitspåståenden är detsamma som att fråga SD-sympatisören vilket parti han sympatiserar med.
  • Att be SD-sympatisören ta ställning till era människosynspåståenden är detsamma som att fråga SD-sympatisören vilket parti han sympatiserar med.
  • Att be SD-sympatisören ta ställning till era “föreställningar om etnicitets”-påståenden, är detsamma som att fråga SD-sympatisören vilket parti han sympatiserar med.

Falska gränsdragningar och etablissemangets självtillit

Sandgrens och Montgomerys rapport är meningslös rakt igenom. Detta eftersom Sandgren och Montgomery har arbetat utifrån ett falskt grundantagande. Grundantagandet går att identifiera i beskrivningen av forskningsprojektets syfte, dvs. “att gå ett steg bakom ställningstaganden i olika aktuella politiska frågor och söka efter mer djupliggande förklaringsfaktorer till människors partisympatier”. Sandgren och Montgomery antar alltså att partisympati bestäms av “ställningstagande i olika aktuella politiska frågor”[1], och att sådana ställningstaganden i sin tur bestäms av ett “mer djupliggande” komplex av psykologiska förklaringsfaktorer, dvs. sådant som tillit, människosyn och åsikter om svenskhet. Därmed lämnas inget utrymme åt att t.ex. åsikter om svenskhet har direkt inverkan på partisympati, vilket de såklart ofta har.

Med andra ord kan man säga att Sandgren och Montgomery gör en falsk gränsdragning, mellan åsikter och andra åsikter. Att detta leder till meningslösa slutsatser är uppenbart, men varför har meningslösheten inte hejdat dem? Varifrån kommer självtilliten de uppvisar när de, i stället för att generat låta de värdelösa frågeformulären gå genom dokumentförstöraren, skriver “unik forskningsrapport” i ett pressmeddelande och mejlar det till DN? Och varför vidarebefordrar DN-journalisten Thomas Lerner okritiskt Sandgrens och Montgomerys dumheter till DN:s läsare?

Mitt svar är att forskarnas och DN:s respektive intressen här sammanblandas och finner uttryck genom en och samma ideologi. Forskarnas intresse är publicitet. DN:s är vetenskaplig kredibilitet. Ideologin är den utopisk-liberala, som tillhandahåller vaga föreställningar om fenomen som tillit[2] och humanism för att ställa “goda” liberaler mot “onda” reaktionärer och fundamentalister (SD-sympatisörer), i en konflikt vars faktiska funktion är att alstra klick och forskningsanslag, och bekräfta DN-prenumerantens självbild.

När forskare och journalister på detta sätt visar gränslös tillit till varandra, och gör gemensam sak i opposition mot den växande skara människor som på goda grunder har slutat lita på deras institutioner, uppträder de som medlemmar av en och samma politiska klass. Den verkliga konflikt som denna klass, vilken även omfattar chefer inom statsförvaltning, politik och näringsliv (se förra veckans inlägg), med sitt prat om humanism döljer, står mellan den själv och resten av Sveriges befolkning (medelklass såväl som arbetarklass, infödd såväl som invandrad).

Slutkommentar

Sandgrens och Montgomerys falska gränsdragning mellan åsikter och åsikter, står i ömsesidig orsaksrelation till en falsk gränsdragning mellan “humanister” och “normativister”. Den senare döljer den verkliga gränsdragning, mellan etablissemang och folk, som fungerar bestämmande på fördelningen av politisk makt i det svenska samhället.

Fotnoter

[1] Exakt vad Sandgren och Montgomery menar med “olika aktuella politiska frågor” anger de inte.

[2] Så här motiverar forskarna beslutet att ställa enkätfrågor om tillit: “Tillit till människor i allmänhet, till politiker och till politiska institutioner har tidigare visat vara fundamentala faktorer för hur väl samhällen fungerar” (s.19). De menar alltså att, så länge folk blint litar på sina politiska makthavare, så kommer samhället att fungera väl. De måste syfta på auktoritära samhällen, för denna motivering är antidemokratisk till sin natur.

Referenslista

Dagens nyheter (2016-03-09). Sverigedemokrater litar mindre på andra. På: http://www.dn.se/insidan/sverigedemokrater-litar-mindre-pa-andra/

Montgomery, H., Sandgren, M., Gustafsson, P., Dimdins, G. (2016). Varför röstar vi som vi gör? Rapport från forskningsprojektet POLOR vid Södertörns högskola. På: http://www.sh.se/p3/ext/res.nsf/vRes/inst_f_samhallsvetenskaper_forskningsprojektet_polor_sh_160310_pdf/$File/Forskningsprojektet_POLOR_SH_160310.pdf

4 thoughts on “Etablissemangets självtillit”

  1. Tack för detta upplysande inlägg. Bra att någon tar sig tid att granska i alla fall en av alla de undersökningar vi ständigt bombarderas med. Vet inte hur många gånger jag läst en “nyhet” där journalisten i princip skrivit av pressmeddelandet utan att, vad det verkar, ens tittat på själva underlaget.

    Like

      1. Får associationer till Adornos f-scala för att mäta “den fascistiska personligheten”. Som sedan under kalla kriget modifierades i syfte att sortera in fascister o kommunister under en gemensam totalitär personlighetstyp… Ren ideologi. En bra marxistisk kritik finns i den gamla men alltjämt relevanta debattboken “Konsten att dressera människor”.

        Like

      2. Tack för tipset kamrat! Det låter som relevanta associationer.

        Bonusmaterial: För att ta reda på vad som bestämmer svenska väljares partisympati, frågade Montgomery och Sandgren också sina respondenter var de står i politiska frågor. Det här är den slutsats de redovisar: ”I politiska frågor är allianspartister mer högerorienterade och rödgröna mer vänsterorienterade” (Montgomery, Sandgren, Gustafsson & Dimdins 2016, s.31).

        Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s