Nya vändningar i diskussionen om GAL/TAN

I Lilla drevet, avsnitt 124 (2016-10-19), redovisar Ola Söderholm ännu en förklaring till varför svenska väljare är besatta av (s.k. GAL/TAN-) frågor om identitet, livsstil och moraliska värderingar. Förklaringen tillhandahålls av Jens Rydgren, professor i sociologi på Stockholms universitet. Så här refererar Söderholm Rydgrens resonemang:

“På grund av globaliseringen av ekonomin, internationella avtal, självständiga riksbanker osv. finns inte utrymme att bedriva en nationell ekonomisk politik. Det har lett till en konvergens mellan [de politiska] partierna […] i socioekonomiska frågor. Oavsett vem som har makten måste de föra cirka samma ekonomiska politik. Eller mycket mer samma än vad som var fallet för 50 år sedan, då spännvidden mellan höger och vänster i ett parlament kunde vara mycket större. […]

De marginella skillnaderna mellan högerekonomisk politik och vänsterekonomisk politik är inte nog för att veva igång media och väljare. […] Och det som händer då, när vi inte har ekonomin att bråka om, det är […] att vi och media […] bråkar om det som finns kvar, som går att påverka [dvs. GAL/TAN-frågor]” (05:49-08:33).

Mot detta invänder Söderholm att en annan sak “som har skett under […] tidsperioden som [Rydgren] pratar om, är ju att invandringen har kommit. Och den har inte funnits förr på alls något liknande sätt” (12:30-12:46). Söderholm motiverar invändningen genom att referera till den artikel på hemsidan Vox, i vilken Zack Beauchamp (2016-09-19) driver tesen att (en allt mindre privilegierad statusgrupps) “ilska över invandrare erbjuder den bästa förklaringen vi har till varför intoleranta krafter för tillfället är på frammarsch i västvärlden”, dvs. varför GAL/TAN-konfliktens TAN-sida existerar (min översättning).

Som Söderholm (2016-10-19, 13:00-13:10) påpekar, utesluter Rydgrens och Beauchamps förklaringar inte nödvändigtvis varandra. För, om högerradikala partiers väljare t.ex. “hade känt mer makt att påverka landets ekonomiska utveckling, kanske de hade brytt sig mindre om att odla sin xenofobi”.

Det som enligt mig saknas i både Rydgrens och Beauchamps resonemang, är ett begrepp om de folkliga vänsterrörelser som dykt upp de senaste åren, och som i allra högsta grad, men inte uteslutande, driver fördelningspolitiska frågor. Jag tänker på de rörelser som utgörs och leds av t.ex. Bernie Sanders i USA, Syriza i Grekland, Jeremy Corbyn i Storbritannien och Podemos i Spanien. Ett begrundande dessa rörelsers existens och relativa framgång, och av det faktum att Sverige än så länge saknar en motsvarighet till dem, kan förbättra Rydgrens, och delvis undergräva Beauchamps resonemang. I mitt nästa inlägg kommer jag att föreslå hur.

Resten av detta inlägg är en replik på de invändningar mot mitt förra inlägg i aktuell diskussion (2016-09-16), som Ola Söderholm och Liv Strömquist för några veckor sedan presenterade i Lilla drevet, avsnitt 120 (2016-09-21).

Kort resumé

I inlägget Svar till Ola Söderholm i Lilla drevet, avsnitt 118 försöker jag förklara GAL/TAN-konflikten genom hänvisning till konfliktdeltagares (osäkra) arbetsmarknadsposition. Jag definierar arbetsmarknadsposition som villkorad av resursen kunskap. Sedan fastslår jag att de som gemensamt äger en viss sorts (mer eller mindre säljbar) kunskap, därmed också delar ekonomiskt intresse av att kontrollera utbudet av och efterfrågan på den (dvs. kontrollera kunskapens säljbarhet).

För att relatera fördelningen av kunskap till GAL/TAN-konfliktens deltagare, refererar jag till en statistisk undersökning. Den visar att (GAL-) partier som MP och FI, får oproportionerligt stort stöd från högskoleutbildade tjänstemän inom hälso- och sjukvård, utbildning, socialt arbete och kultur/media. Den visar också att (TAN-) partier som SD, får oproportionerligt stort stöd från tillverkningsarbetare, hantverkare och småföretagare, vilka i regel inte har läst på högskolan (Oesch 2012, s.31).

Uppgifterna om konfliktdeltagares yrkesslag informerar i de högskoleutbildade GAL-anhängarnas fall om vilka slags högskoleutbildning de innehar. På basis av denna information urskiljer jag i det förra inläggets resonemang bland högskoleutbildade GAL-anhängare[1] undergruppen “humaniora- och samhällsvetarakademiker”. Med denna term åsyftar jag akademiker vars utbildning antingen uteslutande förmedlat allmänna teoretiska kunskaper, eller också, i den utsträckning den även förmedlat bestämda yrkeskunskaper, svårsålda sådana – t.ex. mediearbetar- och konstnärskunskaper. Hädanefter kommer jag att kalla denna GAL-undergrupp för prekariatet-akademiker.

Söderholms första invändning

Att ovannämnd urskiljning av prekariatet-akademiker implicit sorterar in resten av de högskoleutbildade GAL-anhängarna i en andra undergrupp, reflekterar jag i det förra inlägget inte särskilt över. Därför figurerar denna andra grupp där endast som en ej namngiven ‘övrigt-grupp’. Det är denna övrigt-grupp som Ola Söderholm (Lilla drevet 120, 2016-09-21, 42:01-42:28), i en invändning mot mitt resonemangs huvudtes, med påståendet “många [GAL-anhängare] arbetar väl … som sjuksyrror”, refererar till. Som påståendet gör gällande, har övrigt-gruppens medlemmar på högskolan främst förvärvat lättsålda yrkeskunskaper, som hur man botar patienter eller lär ut matematik till grundskoleelever. Hädanefter kommer jag att kalla dem för yrkesutbildade akademiker.

Distinktionen mellan GAL-undergrupper sker då jag i det förra inlägget refererar till en statistisk undersökning som visar att prekariatet-akademiker av alla svenska akademiker har klart osäkrast arbetsmarknadsposition[2]. Samma undersökning visar att yrkesutbildade akademiker av alla svenska akademiker har säkrast arbetsmarknadsposition[3].

Förutom logiskt konsekvent är Söderholms invändning alltså grundad i fakta. Invändningens kärna är denna: Eftersom många GAL-anhängare har säker snarare än osäker arbetsmarknadsposition, så kan osäker arbetsmarknadsposition inte förklara positionering i GAL/TAN-konflikten.

Replik 1

Till replik föreslår jag nu, här i detta inlägg, en distinktion i handlingen GAL/TAN-positionering, mellan offentlig och anonym.

Att skriva en krönika mot diskriminering är exempel på offentlig positionering (snarare än anonym); att läsa krönikan och trycka på “gilla” är mindre offentligt (och mer anonymt); att svara att man sympatiserar med MP i en väljarundersökning, eller faktiskt rösta på MP i riksdagsvalet, är exempel på positioneringar som i regel är inte är offentliga alls (utan helt anonyma).

Jag föreslår vidare att prekariatet-akademiker tenderar att vara mer offentliga med sina moralpolitiska positioner än sina yrkesutbildade meningsfränder. Att de båda undergrupperna förhåller sig till varandra ungefär som producenter och konsumenter av analyser och ställningstaganden. Två omständigheter som gör detta förslag rimligt är:

  1. Prekariatet-akademikerna är bättre än de yrkesutbildade på att hantera, dvs. argumentera för och/eller ge konstfullt uttryck åt, en teoretisk position (som GAL-positionen i GAL/TAN-konflikten). Det är precis det som de till skillnad från de senare under högskolestudierna har fått öva sig i. På många av de högskolekurser som prekariatet-akademikerna läst, har innehållet utgjorts av just GAL/TAN-frågor.
  2. Genom att offentligt positionera sig som bärare av GAL-åsikter, förbättrar prekariatet-akademikerna sina möjligheter att få de kultur-, medie- och forskningsuppdrag och tjänster som de söker. De yrkesutbildade akademikerna å sin sida, saknar sådana motiv.

Om det är som jag föreslår, att det ena lägret i den faktiska, manifesta GAL/TAN-konflikten, utgörs av en undergrupp prekariatet-akademiker, för vilka offentligt deltagande i konflikten är detsamma som möjlighetsskapande användning av den kompetens de förvärvat på högskolan[4], och att medlemmarna i den andra undergruppen mest ser på och håller med, blir en slutsats att svenska väljare i allmänhet inte är så besatta av GAL/TAN-frågor som det ofta verkar.

De som avstår från att offentligt delta i konflikten investerar inte sin trovärdighet i den, och är alltså inte särskilt hårt bundna vid den.

Revideringar

Delvis mot bakgrund av ovan, och delvis av andra skäl (se nedan), måste vissa av det förra inläggets påståenden revideras.

Det förra inläggets resonemang innehåller bland annat en tvetydighet.

Å ena sidan säger jag att en offentlig GAL-positonering är effektiv i konkurrensen om jobb som prekariatet-akademiker tvingas ta[5]. Å andra sidan säger jag att samma handling är effektiv i konkurrensen om jobb som prekariatet-akademiker försöker få[6].

Det förra påståendet är fel och ska helt enkelt bortses från. Det senare är inte riktigt lika verklighetsfrånvänt, men måste bearbetas i två relaterade bemärkelser.

Det senare påståendet

För det första utgörs prekariatet-akademikerns konkurrens om jobb inom statsförvaltning, akademi och kultur/media, dvs. jobb som hon eller han försöker få, inte av arbetssäljare med högst gymnasieutbildning. Vid ansökan till dessa jobb är kandidatexamen i t.ex. filmvetenskap i regel ett lägstakrav. Konkurrensen om de jobb prekariatet-akademikern försöker få utgörs alltså främst av andra prekariatet-akademiker[7].

Det betyder att mekanismen kontroll av utbud och efterfrågan på en ekonomisk resurs inte bara är verksam i relationen mellan två stora grupper (mellan prekaritatet-akademiker och icke-akademiker) utan också i relationer mellan mindre grupper inom GAL-lägret, och i relationer mellan enskilda, isolerade prekariatet-akademiker.

Denna beskrivning av situationen i GAL-lägret tar hänsyn till de observerbara interna konflikter som gång på gång uppstår inom detsamma. Den tar hänsyn till att den nya vänstern är så sekteristisk.

Söderholms andra invändning

Ovannämnt leder, för det andra, in på frågan vilket medvetet beslut som ligger bakom handlingen att offentligt, inför alla sina vänner, kolleger och släktingar, ta en bergfast GAL-position. I mitt förra inlägg skriver jag att GAL-anhängarens “medvetna avsikt” med att göra det är “att göra världen mer rättvis”, men att samma handling också är “en omedveten ansats att kontrollera utbud av, och efterfrågan på”, dess utförares svårsålda akademiska kompetens.

Så “att alltid när nån argumenterar för en viss politik, så har den motiv den inte är medveten om själv”. Så “att alla ljud den gör med sin mun, bara handlar om att skydda och förstärka sin sociala förslutnings intressen”, förtydligar Söderholm i Lilla drevet avsnitt 120 (40:24-40:37), och implicerar genom den absurditet som därmed synliggörs en invändning.

Som alternativ föreslår han “att man kan tänka sig att motiven för FI:are och liknande ofta är omedvetna, men att det mer handlar om psykologiska behov än ekonomiska. [Om] känslan av att få tillhöra en grupp och så vidare” (41:36-41:50). Och Liv Strömquist är med påståendena “jag tror jättemycket på den där grejen att folk gör saker för att de vill ha kompisar. Jag tror att det är en superstark mänsklig drivkraft” (42:58-43:08) inne på samma spår.

Replik 2

Till replik vill jag först och främst backa tillbaka från allt innehåll i mitt förra inlägg, som antyder eller säger rakt ut att GAL/TAN-konfliktens offentliga deltagare omedvetet handlar på vägnarna av en formell intresseorganisation (“social förslutning”) av samma slag som Sveriges läkarförbund[8]. Det gör de uppenbarligen inte. I det förra inläggets resonemang föreslår jag att respektive sida i GAL/TAN-konflikten är på väg att bli en sådan[9]. Att det, ur den röra som konflikten i dag är, kommer att bildas formella intresseorganisationer för t.ex. humanioraakademiker.

Vid närmare eftertanke verkar sistnämnt osannolikt. Inte minst eftersom sådan organisering kräver att de potentiella medlemmarna går med på att ignorera alla de egenskaper (kön, hudfärg, födelseland, trosbekännelse, sexualitet, etc.) som skiljer dem åt; och att ett sådant ignorerande skulle stå i direkt motsättning till den nya vänsterns ideologi (vilken, som bekant, uppmanar till kontinuerligt sökande efter olikheter mellan människor).

Mot bakgrund av distinktionen mellan offentlig och anonym GAL-positionering föreslår jag, här i detta inlägg, i stället att kopplingen mellan att offentligt positionera sig som GAL och ökade chanser till det slags jobb som många av prekariatet-akademikerna försöker få, är uppenbar för vissa av dem, och att dessa därmed agerar utifrån ett omedelbart ekonomiskt motiv. Dock alltså inte som samarbetande grupp, utan som sinsemellan konkurrerande undergrupper och individer.

För andra prekariatet-akademiker verkar det omedelbara motivet till offentlig positionering vara kopplat till deras inblandning i den medvetna kamp om formella och informella politiska rättigheter mellan olika statusgrupper, som Beauchamp (2016-09-19) använder för att förklara TAN-anhängares framträdande i USA och Europa. Det är i denna kamp som en krönika mot diskriminering kan ha som motiv “att göra världen mer rättvis”. Som Liv Strömquist påpekar i Lilla drevet, avsnitt 120, är det dock svårt att isolera detta slags motiv från det ekonomiska:

”[…] Om vi tar feminismen som social rörelse till exempel. Det är klart att det finns ett uttalat motiv; till exempel [i en situation där] jag är feminist, vill skrika ’skaffa en analys’ till människor, [och] skriker det till, till exempel Sveriges radio: ’Jag vill att det ska vara hälften kvinnor på den här arbetsplatsen.’ Ja det innebär ju också att jag kan jobba där […]. Så […] det är väl självklart att det finns ett materiellt intresse i feminism till exempel, eller ett sånt slags intresse också” (40:46-41:30, min kursivering).

Vidare håller jag med Söderholm och Strömquist om att det i den mån individens motiv är omedvetna, nog ofta handlar om behov av bekräftelse från människor i hans eller hennes umgängeskrets. Men, som jag i åtminstone ett av det förra inläggets påståenden antyder[10], är individers umgängeskretsar inte slumpmässigt sammansatta. De som t.ex. går prekariatet-utbildningar tillsammans fortsätter ofta att umgås efter examen. Och därmed kan man anta att det finns ett samband mellan a) andelen prekariatet-akademiker i varje prekariatet-akademikers umgängeskrets och b) varje prekariatet-akademikers benägenhet att positionera sig offentligt.

Inte heller sistnämnda, omedvetna, psykologiska/existentiella motiv, kan dock helt isoleras från de statusmässiga och ekonomiska. Ett väl utfört jobb i t.ex. den gemensamma kampen om politisk status leder ju rimligen också till bekräftelse från ens medkämpar.

Slutsats

De individuella motiven till handlingen offentlig GAL/TAN-positionering varierar och är svåra att skilja från varandra. Men, givet giltigheten i kontrasterandet av denna handling mot dess anonyma motsats, och hos påståendena att den förra formen på GAL-sidan framstår som en möjlighet främst för prekariatet-akademiker; och som en risk (för förlorad trovärdighet bland kolleger, vänner och släktingar) främst för yrkesutbildade akademiker, finns fog för slutsatsen att osäker arbetsmarknadsposition utgör åtminstone halva förklaringen till den faktiska, manifesta GAL/TAN-konfliktens existens (oberoende av alla varierande och sammanblandade individuella motiv).

Ett sätt att pröva hållbarheten i detta resonemang är att undersöka om uppdelningen i offentlig och anonym är relevant också bland icke-akademikerna på TAN-sidan av konflikten, och i sådant fall hur[11]. Skulle det t.ex. kunna förhålla sig så, att de som tar en offentlig TAN-position är egen- och småföretagare med god ekonomi, men försämrad (osäker, hotad) position i en kulturell statusordning, och att de som är anonyma med samma position tillhör den traditionella arbetarklassen, vilken är mer hotad på arbetsmarknaden, men p.g.a. invandring upplever en förbättrad position i samma statusordning? Mer om detta i nästa inlägg.

Fotnoter

[1] Där refererade till som “FI-anhängare”.

[2] År 2012 arbetade 28 respektive 25 procent av Sveriges konst/medie- och humanioraakademiker i yrken som kräver högst gymnasieutbildning, och arbetslösheten inom samma grupper var 9,6 respektive 8,7 procent (Saco 2015, s.68).

[3] År 2012 var arbetslöshetsnivån för personer utbildade i socialt arbete och omsorg, utbildning, och hälso- och sjukvård 1,7; 2,3 respektive 1,7 procent. I samma grupper var procentandelen med jobb som endast kräver gymnasieutbildning cirka 9, 7 och 6 (Saco 2015, s.40, s.68).

[4] Med “kompetens” menar jag svårsålda (teoretiska och praktiska) sakkunskaper och ett förfinat sätt att prata, tänka och uppfatta världen på.

[5] Dels skriver jag att “FI-anhängares” (prekariatet-akademikers) position i GAL/TAN-konflikten har “olikhet i resursinnehav i konkurrensen om jobb med folk som endast har gått i gymnasiet” till ekonomisk förutsättning. Med “jobb” menar jag här de “yrken som kräver högst gymnasieutbildning”, i vilka en fjärdedel av prekariatet-akademikerna efter studierna som nämnt hamnar (Saco 2015, s.68). Alltså jobb som butiksbiträde, servitör, brevbärare, etc.

[6] Dels skriver jag att (offentliga) GAL-positioneringar, som den att “för sina akademikerkompisar på instagram [lägga] upp ett foto på sig själv iklädd hijab” är “en omedveten ansats att kontrollera utbud av, efterfrågan på”, en kandidatexamen i något av prekariatet-akademikerns ämnen, t.ex. filmvetenskap.

Hur då “kontrollera … efterfrågan på” en kandidatexamen i filmvetenskap? Jag menar att “arbetsgivare inom offentlig sektor och kulturliv” (vilka anställer folk till jobb som journalist, kommunikatör, utredare, forskare, etc.), genom att observera filmvetarens offentliga GAL-positioneringar – i vilka den senare demonstrerar innehav av den akademiska kompetensen, kommer att tänka ‘humanioraakademiker är bättre arbetskraft än folk som endast har gått ut gymnasiet’.

[7] Inom arbetsmarknadssegmentet kultur/media utgörs konkurrensen ibland också av personer med högst gymnasieutbildning. Dock rör det sig då inte om vanliga, anonyma sådana, utan om offentliga, dvs. artister. Inversionen av den offentliga akademikern är den akademiska artisten (artister från medelklassen med medelklasspublik, som har approprierat de normkritiska formerna). Inom detta arbetsmarknadssegment kan, vid ansökan till vissa uppdrag och tjänster, ett välkänt namn kompensera för avsaknad av högskolepoäng.

[8] En formell organisation dvs., som är avsiktligt grundad och bevarad för att, genom medvetet utövad kontroll av utbudet av, och efterfrågan på, sina medlemmars delade resurs, maximera priset på densamma (se förra inläggets definition av social förslutning).

[9] Jag skriver att “[o]fta brukar en social förslutning, dvs. medveten och organiserad kontroll av en ekonomisk resurs, och den materiella vi- och dom-situation den innebär, både föregås och efterföljas av identitetsskapande föreställningar om vilka klassituationens/förslutningens medlemmar respektive icke-medlemmar är”. Vidare skriver jag att “[d]är det finns social förslutning finns det identitetsskapande”, samt att “de som aktivt deltar i identitetskonflikten, därmed själva ägnar sig åt identitetsskapande”. Med detta menar jag att GAL-deltagarna i GAL/TAN-konflikten är på väg att bli medvetna om sig själva och det som enar dem (deras svårsålda akademiska kompetens), och att de därmed är på väg att bilda en social förslutning.

Jag håller dock med om att den distinktion mellan medvetna och omedvetna motiv som jag med ogenomtänkta uttryck som “medvet[en] avsikt” och “omedveten ansats att kontrollera” lite längre ner i samma text gör, inbjuder tolkningen att offentliga GAL-anhängare omedvetet agerar för att skydda en redan existerande social förslutning för konst/medie- och/eller humanioraakademiker. Det är den tolkningen som Ola Söderholm i Lilla drevet avsnitt 120 redovisar och invänder mot.

[10] T.ex. det som säger att “[g]raden av täthet i [den gemenskap som prekariatet-akademikerna bildat på campus], är graden i vilken de bekräftar varandras nya [GAL-präglade] världsbild och samtidigt stämplar sättet som de [före högskoletiden] uppfattade och uttalade sig om världen på som fördomsfullt”.

[11] Som Ola Söderholm genom referatet av Beauchamps artikel i Lilla drevet avsnitt 120 (2016-09-21) invänder, är mina slutsatser om TAN-anhängarna i det förra inlägget (2016-09-16) förhastade.

Referenslista

Beauchamp, Zack (2016-09-19). White riot. På: http://www.vox.com/2016/9/19/12933072/far-right-white-riot-trump-brexit

Lilla drevet (2016-09-21). 120. Woke. På: http://podcasts.nu/avsnitt/lilla-drevet/120-woke

Lilla drevet (2016-10-19). Bob Dylan. På: http://podcasts.nu/avsnitt/lilla-drevet/124-bob-dylan

Lindberg, Anton (2016-09-16). Svar till Ola Söderholm i Lilla drevet, avsnitt 118. På: https://denpolitiskaklassen.wordpress.com/2016/09/16/svar-till-ola-soderholm-i-lilla-drevet-avsnitt-118/

Oesch, Daniel (2012) “The class basis of the cleavage between the New Left and the radical right: an analysis for Austria, Denmark, Norway and Switzerland.” I: Class Politics and the Radical Right, red. Jens Rydgren. London: Routledge. 31-51. På: http://people.unil.ch/danieloesch/files/2014/05/Oesch_2012_Cleavage_NewLeft_PopulistRight_Proofs_Routledge.pdf

Saco (2015). Akademikers arbetsmarknad. Vilka är de och hur går det för dem? På: http://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2015-akademikers-arbetsmarknad.pdf

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s